Magda tackar Gud att hon åkte fast.

Magda stod precis i begrepp att ta sitt liv men minnet av faderns död gav henne oväntad kraft att ta tag i livet och göra någonting av det i stället. Under en Alphakurs blev hon så starkt berörd av undervisningen om dopet att hon senare valde hon att begrava sitt gamla liv och lägga allt gammalt bakom sig.

 

Magdalena Norén, kallad Magda av de flesta, är 43 år och bosatt i Örebro. Hon har tre barn i åldersspannet 15-21 år, har sällskap med en kristen man och studerar till diakon. Det är en smal liten kvinna jag möter men med så stor styrka att hon lyckats resa sig från livets botten. Vi möts en kall vintermorgon. Caféet där vi valt att äta vår frukost tinar upp oss och den frid och glädje Magda utstrålar när hon berättar om vändpunkten i sitt liv spär på värmen. 

Bara fina människor är kristna

Jag får veta att gudstron är relativt ny. För tre år sedan visste hon inte mycket om Gud. Han hade ingen plats i hennes liv och hade aldrig haft. Möjligtvis blev det ett besök i kyrkan 1:a advent men det talades aldrig om Bibeln eller Jesus eller varför man firade jul eller påsk. 

– Det var lyckade människor som var kristna, de som inte syndar utan som lever ett rent liv. Fina människor som har lite status, det är de som lever med Gud, trodde hon. Det var inte för mig. Idag vet hon bättre.

Rotlöshetens grund

Barndomen kom att bli rotlös eftersom hon växte upp utan pappa och med en mamma som flyttade med barnen från den ena mindre orten till den andra. Den fasta punkten i tillvaron saknades och det fanns ingenting att komma tillbaka till. Det faktum att det även fanns alkoholism och missbruk i släkten gjorde att när Magda väl började dricka så blev det väldigt svårt att hantera. Kraftig fylla och minnesluckor blev följden så snart hon drack och på så vis byggdes alkoholismen successivt upp. 

– När jag flyttade från pojkarnas pappa ökade bruket av alkohol allt snabbare och jag började tänja på gränser, som man gör när man är dold alkoholist, förklarar Magda.

Avslöjandet

För ca tre år sedan landade Magda för första gången på länge men först efter att ha fallit rejält. För att komma dit krävdes att hennes smygande och smusslande skulle avslöjas och bli blottade. Det hände den dag då hennes dolda missbruk blev uppenbarat. Magda levde farligt och det kom omgivningen också att göra då hon var ute och körde rattfull på gångvägar. Som tur var så var folk uppmärksamma och någon larmade polisen och Magda åkte fast och blev dömd till två månaders fotboja. 

– Jag hade tappat kontrollen över livet och drack varje ledig stund. Jag planerade livet med barnen efter drickandet. Jag hade lyckats klara av mitt arbete, livet med barn och räkningar men förlorade till slut kontrollen över allt. Det var först när samhället grep in som jag förstod att jag måste göra en förändring i mitt liv. 

Planerade att ta mitt liv

Avslöjandet gjorde att jag tappade fotfästet helt och jag kände att jag inte orkade eller ville leva längre. Jag planerade att ta mitt liv. Men så var det där sista med att skriva ett avsked till barnen. Jag försökte formulera vad jag ville att de skulle ha med sig i livet men jag kunde inte hitta några ord och pappret förblev helt blankt. Så bara sköljde det över mig hur det var när min pappa tog sitt liv när han fyllde 40. Och nu sker detta när jag är precis lika gammal. Jag ser att jag håller på att göra precis samma sak som han gjorde och jag tänkte göra det på samma sätt. Han var också full och hade krockat och senare hängde han sig, precis som jag planerat att göra.  Hela situationen var en kopia av vad han hade gjort. Jag var 13 när han tog livet av sig och mina pojkar 12 och 14 när jag tänkte avsluta mitt liv. Då kom någonting till mig, som en inre röst. Ska du lämna dina barn med den tomheten och ge dem det som du har haft? Ska de inte få ha dig? Och då kände jag, nej, jag ska inte vara lika feg. Jag ska kämpa för att de ska få ha mig kvar. Jag visste ju vad de annars skulle fått gå genom, berättar Magda.

Vägen tillbaka

När Magdalena väl bestämt sig för att ta tag i livet söker hon hjälp från arbetsgivaren. De hade inte anat någonting, kunde inte tro att Magda levde i missbruk, som det ofta är för dolda alkoholister. En bra plan gjordes och en 8 månader lång behandling påbörjades. Efter den var det obligatoriskt att börja på AA. Anonyma Alkoholister. Deras 12-stegs program bygger på att det finns en Gud, man talar om Gud som en högre makt. 

Magda hittar hem

Det var i den här gemenskapen som folk hade börjat gå till en grupp i Immanuelskyrkan i Örebro och en kompis till Magda började tjata på henne att hon skulle följa med dit.

 – Jag trodde ju absolut inte att jag var välkommen till en kyrka – så var min känsla utifrån att jag var syndig och bar så många stora fel. Jag upplevde helt enkelt inte att jag var välkommen men den här väninnan tjatade och tjatade så till slut gav jag med mig och följde med.  

Magda berättar med värme och kärlek om hur det var när hon först gick in i kyrkan. Nervositeten och pirret fanns där när hon gick in men när hon mötte de andra som var där och ledarna så sköljde ett lugn över henne. Atmosfären, var till hennes förvåning, både öppenhjärtigt och mysig.

 – Jag fick en stark känsla av att jag äntligen hade hittat hem och jag visste när jag gick därifrån att här ska jag vara nu, säger Magda.

Upptäckte Alpha

Redan under första besöket i kyrkan upptäcker hon lappar om Alpha- och Betakurs, grundkurs i kristen tro. För Magda kändes det redan då helt naturligt att en sådan kurs skulle hon gå. 

– Det var precis som att jag blev uppfångad och tyckte att det kändes så spännande. Det var också häftigt med timingen. Här hade min kompis tjatat i ett halvår på mig att följa med och jag hade konstant vägrat men just den gången jag väljer att följa med är det inbjudan till Alphakurs. Det kändes verkligen förberett för mig, berättar hon.

Det blev både ett omtumlande och overkligt möte utifrån de fördomar om kristna och kyrkan som Magda burit med sig. De kristna hade ju alltid varit förmer än Magda själv och, som hon upplevt det, tittat snett på henne. Att hon blev så accepterad direkt och omsluten berörde på djupet. Tankar på kristen tro fanns tidigare inte i Magdas världsbild och inte någon längtan efter det heller. 

– Så öppnas en dörr och jag tycket det är så märkligt att det redan efter ett möte kan röras om så och att det dels blir naturligt att jag får känslan att jag hör hemma. Det var precis som att jag väntat på det hela livet, skrattar Magda.

Hittar tryggheten

För Magda kändes det självklart att gå Alpha. Under kursen började hon också förstå vad det var som saknats i hennes liv, den kristna tron. Nu upplever hon att det är den som hjälpt henne att gå vidare i livet. 

– Jag förstod att det är tryggt att ha någon att vända sig till och att det är någon som har omsorg om mig. Även om man fortfarande är med om olika val så är det så skönt att veta att jag har någon att vända mig till och att få be. Att få frid och lugn. Det är på riktigt.  Jag har ju trott att det är hokus pokus med den helige ande och det. Idag vet jag att det sker en förändring inom mig när jag ber om närhet och lugn.

Det är något konkret och verkligt som händer. Det är något jag inte skulle kunna åstadkomma själv av egen kraft. Det måste komma från en yttre kraft.

Vem kunde förlåta mig?

Alphakursen fick stor betydelse för Madga.  Hon berättar att det var där hon fick inblick och kunskap om vad den kristna tron verkligen är. Under kursen bestämmer hon sig också för att hon vill döpa sig och tillhöra församlingen och Gud. 

– Jag ville verkligen födas om på nytt och lägga allt gammalt bakom mig och få bli förlåten. Det var oerhört starkt för mig för jag visste inte att man kunde bli förlåten. Vem kunde förlåta mig för allt hemskt jag gjort?

Idag är jag Magda

Innan vi skiljs åt, efter åtskilliga koppar kaffe, förundras jag över hur livet kan skifta för en och samma människa. Magda som nu läser till diakon på Liljeholmens folkhögskola, full av liv och drömmar.  Och Magda, knappt tre år tidigare, på väg att överge sina barn och avsluta sitt liv. 

Det sista jag hör Magda säga när vi vinkar av varandra utanför cafét stannar kvar i mig. 

–Tänk idag kan jag se att jag har en uppgift på jorden. Idag lever jag för Gud, jag har någonting att leva för. Det hade jag ju förut också, mina tre barn …eller jag var ju väldigt ego. Jag levde för att dricka och att se till att barnen hade mat och kläder. Idag är livet spännande och jag ser med kärlek på livet, det finns en anledning till att jag är här. Jag kan bli använd av Gud överallt och idag är jag mer hel och kanske mer lik den Magda Gud tänkt att jag skulle vara!

Pin Goog